Författare: riverhuskies

utställning hos polarhundsklubben

Igår körde jag och Bacardi ner till Sollefteå där Svenska polarhunds klubben hade en nationell utställning.

Det var vår andra officiella utställning och även fast Bacardi var i slutet av hennes löp period så skötte hon sig bättre i ringen än vad hon någonsin gjort tidigare!

När vi stod framför domaren så stod hon stilla som en staty hela tiden! Hon brukar ha en tendens till att sätta sig ner efter ca 20 sek då hon blir less, men inte igår inte!

Åh mattehjärtat nästan exploderade! Min underbara tjej som alltid förstår vad jag förväntar mig av henne.

Domaren var Ewa Widstrand, vi fick Very Good i ÖKL med bedömningen:

” Trevlig tik med mycket bra proportioner. Feminint huvud, något smalt nosparti men bra längd, av bra rasdetaljer. Bra rygg, aning kort kors. Bra svans, välkroppad. Aningen uppdragen käklinje. Tillräcklig benstomme. Bra tassar, goda vinklar fram. Något öppen knävinkel, aning hastrång. Tar för sig bra fram i ringen, något bundet bak. Bra päls och färg”

Efter jag ställt klart Bacardi hjälpte jag Agneta ( kennel Lapicum ) med att ställa i kategorin uppfödargrupp. Det gick som på vals och det slutade med HP, BIR och BIS 1! Stort grattis till Agneta!

en söndag i min smak

I söndags for vi ut till skogen allihopa för att träna på att sitta på stakeout!

Jag fick hem min stakeout lina i fredags så det kliade i fingrarna att fara ut och prova den. Ingen av mina hundar har suttit på stakeout förut och med två valpar så förberedde jag mig på ett mindre kaos. Men tji fick jag, det gick ju hur smidigt som helst. Bacardi som trodde vi skulle fara ut och dra var dock lite frustrerad och hade inga problem med att skrika ut sin frustration. Valparna skötte sig bättre än vad jag hade trott. Visst, Scott fattade inte riktigt hur linan kunde snöra fast hans ben hela tiden när han stod och snurrade på stället, men han lärde sig fort!

Efter ett tag så tog jag och selade på alla medans dom satt på stakeouten, vilket också gick super bra! Sen tog jag och sambon två hundar var och canicrossade en bit.

Valparna var super duktiga även där, andra gången i selen och dom visar ett otroligt driv och att dom ska fram!

Väl tillbaka så kopplade vi in dom i stakeouten igen, klädde av dom och sen packade vi ihop och for hem. Vilken bra söndag det blev!

Första videon är på stakeout linan, andra och tredje är med valparna i selen.

ATT VARA 22 ÅR & HA EN EGEN FLOCK

Jag är ung. 22 år gammal är egentligen ingen ålder, men jag länge känt mig äldre än vad jag är. Jag och min sambo flyttade till en egen lägenhet vid 17års ålder, flyttade till huset vid 18 & just innan jag fyllde 19 köpte jag Bacardi. Jag har varit arbetslös sammanlagt 2 veckor sen jag tog examen 2014 & bor nu 6 mil från min hemstad.

Jag har valt att leva mitt liv helt och hållet kretsande runt mina hundar. Dom är det jag andas för, det jag tänker på mest och allt jag köper kan kopplas till hundarna. ”-åh har du köpt en ny bil?” – ja en hundbuss! osv. Via hundarna så har jag träffat så många bekantskaper och vänner, men samtidigt tappat en del. Dom senare åren har några av mina äldre vänner bleknat bort, vilket jag är ledsen för. Ibland är det bara sånt som händer. När man väljer sina egna vägar, och skaffar sig egna intressen, så blir det ibland att man glider ifrån varandra.

Att ha en flock är något som kräver energi och närvaro men att skaffa hund har aldrig varit något jag ångrat att jag har gjort. Dom ger mig sån glädje och fyller mig med så mycket kärlek att jag lyser av lycka när jag är tillsammans med dom ❤

Jag vet att det inte är alla som förstår mitt liv och mina val, men det är så roligt när man har dom som gör det. Sen vill jag bara tillägga att draghundsägare och draghundssporten är helt otrolig. Det finns så många fina människor som jag lärt känna via det förenämnda vilket skänker mig sån glädje! Då vi delar samma intresse och har erfarenheter att dela med oss av är det inte konstigt att det är så mycket lättare att bli vänner.

Förlåt om detta blev ett lite konstigt inlägg, men jag blev tvungen att dela med mig av några tankar som snurrar runt i mitt huvud just nu. Ha en underbar dag!

 

växande valpar

Idag är det tydligen 1 november. Jag som nyss tyckte vi klev in i september ?

Det märks på hundarna att dagarna blir kallare – så mycket mer spring i benen som kommer fram! Speciellt med två 5 månaders valpar. Dom jagar runt på varandra som det inte fanns någon morgondag! Scott verkar älska kylan mest av de två. Inne har han helt plötsligt börja flåsa och tycka det är på tok för varmt!

Varför inte ha minus grader inne också? dumma människor.

 ytterst sällan tar dom båda två det lugnt

Valparna växer då som ogräs, på gott och ont. Gott – dom kan snart börja arbeta tillsammans med oss andra. Ont – dom är ju så himmelens söta när dom är valp!

Jag har varit noga med att väga valparna varje vecka under deras uppväxt och imorse var det dags igen. Jag ser alltid till att väga dom innan frukost så dom är så ”tomma” som möjligt.

Idag vägde Scott 21.1 kg! Det för mig är helt sjukt! Jag är bara van med tikar och dom väger ju mindre, men att han redan väger mer än dom är ju helknasigt. Bacardi vägde 19.2 kg och Vega runt 20kg. Zola, min älskade lilla tjej, låg på 16.4 kg. Zola är ungefär som Vega i höjd och Scott är lika hög som Bacardi. Dom är 5.5 månad gammal. Kommer bli så spännande att se hur dom kommer se ut som vuxna!

Delar med några bilder så ni får se lite av deras utveckling! ?

Scott  ca 9-10 veckor

Scott 5.5 månader

Zola 10 veckor

Zola 5.5 månader 

miljöträning i vår närmaste stad

Redan för flera dagar sedan hade jag bestämt mig för att idag skulle bli en dag på stan med hela flocken!

Sagt och gjort packade jag in alla fyra i hundbussen och körde ner till vår närmaste stad Lycksele, som ligger ca 6 mil från vårt hus, för lite miljöträning!

När man bor i utanför en liten by, mitt ute i ingenstans egentligen med flera mil till närmaste stad – är inte alltid miljöträning så enkelt, och något som ibland läggs på hyllan.

Jag har alltid hurrat för miljöträning men kan ärligt säga att det inte är något vi är proffs på här hemma. Bacardi är den med mest erfarenhet här hemma,  då vi har varit på flera utställningar och tävlingar tillsammans.  Vega har varit med lite grann på stan men även på tävlingar. Sen vi skaffade henne har hon varit med mycket under Vindelälvsdraget och fått sin träning även där. Valparna har jag endast varit nere på stan en gång tidigare med. Då skötte dom sig utmärkt och även idag kan jag inte säga att jag har någonting att klaga över. Dom har varit med mycket på träningar osv, men just stan har vi varit dåliga på.

Så varför miljöträning?

Varför sitta och köra så långt med att gå omkring med dom på stan en sväng? För att det kommer vara en otroligt viktig grund för oss att stå på då tanken är att vi kommer spendera tid på tävlingsbanor och utställningar i framtiden. Då vill jag ogärna ha en hund som blir så till sig att den inte vet vart den ska ta vägen och tillslut blir helt slut i huvudet. Eller, i värsta fall, utvecklar rädslor för vissa saker som kommer göra det svårare för oss som team. I vårt fall så har jag nu två valpar som måste träna på två olika saker. Scott, killen som älskar allt och alla, måste lära sig vid att han inte får hälsa på alla människor han ser. Att dom bara lugnt kan få gå förbi honom och att det är okej. Zola, tjejen som ogärna går fram till en ny människa och har en tendens till vakt, måste helt enkelt lära sig att släppa det och känna trygg när vi är ute bland folk. Zola har enda från start varit skeptisk mot nytt folk. Det tog t.ex en vecka innan hon accepterade sambon, som jobbade när jag var och hämtade hem syskonen. Hon har redan blivit såå troligt mycket bättre. Då vi har varit och tränat har jag haft med mig valparna också, så dom har fått träffa nytt folk och nya hundar. När vi tävlade i Sorsele så kunde jag nästan se hur den rädslan lämnade henne och hon glatt hälsade på dom som ville hälsa! Det är så otroligt roligt när man får se framsteg i sin träning!

Jag lägger in två videoklipp från idag (sorry för lite oskarp kvalité). Här hade vi gått runt lite på stan och hittade tillslut en gräsplätt att vila lite på. Hade ut alla hundar en och en, för att det skulle bli lättare för mig att vara, den dom behövde att jag skulle vara. Måste ge valparna så mycket lovord över att dom hade sånt bra fokus på mig under promenaden.  Ville jag dom något så låg deras helhjärtade fokus på mig direkt. Lite trix/lydnad han vi även med där på gräset! Mina små stjärnor. Om jag med ord kunde beskriva vad ni betyder för mig. Älskade, älskade små <3

 

löptider i flocken

Igår kväll, när vi skulle gå ut och göra sista rastningen för kvällen, så såg jag en del bloddroppar på golvet där Bacardi legat under kvällen. Snabbt upp med en toarulle för att torka henne baki rumpan och jajemän, där fanns blod. Jag kan inte säga att löpet kom som en blixt från klar himmel. Då man har lärt känna en individ så mycket att man börjar skilja på dom små beteendeförändringarna som sker, i mitt fall hade jag registrerat dom omedvetet, så kan man inte bli så chockad. Det första tecknet jag såg hos henne var på SM i barmark för exakt en vecka sen. Då hon inte arbetade som vanligt så börjar man leta anledningar. Tanken på att det kanske var löp på G slog mig som snabbast, då det brukar märkas i hennes arbetsvilja. Dock löpte hon inte förra hösten så jag slog snabbt bort tanken och nöjde mig med att det mest troligt blev lite mycket för henne ( och mig ) med tanke på att det var våran första officiella tävling och det blev väldigt mycket allt! Mycket folk, hundar, speaker osv kan göra vem som helst nojig.

Sen har jag omedvetet registrerat en ökad lust att tvätta sig hos henne, liten minskning i matlusten och att dom andra hundarna gärna velat sniffa en gång extra. Så igår när blodet kom föll pusselbitarna på plats. Vi gick ut till rastgården och samtidigt kunde jag inte låta bli att vara otroligt glad över att Scott, vår enda hane, bara är 5 månader just nu så löp inte påverkar honom. Natten gick och morgonen bjöd på massor med mys från mysdrottningen själv – Vega. När det väl var dags att kliva upp tände jag taklampan och såg flera blodfläckar på lakanet. Då jag vet att Bacardi ogärna ligger i sängen gick tanken direkt till att även Vega har dragit igång. Dock så under Vegas två år hemma hos oss så har hon bara löpt två gånger. Hon har hållit sig till schemat att man löper en gång om året, på våren runt början av April. Så jag dubbelkollade och ja, Vega löper nu också. Endast 10 timmar efter att Bacardi börjat.

Är det bara jag som tycker det är fascinerande? Hur två individer kan vara så sammanlänkade att dom börjar löpa under samma dygn?  I våras började Bacardi ,och Vega kom efter med 3 dagar. Nu verkar dom har blivit ännu mer sammanlänkade då dom börjar endast timmar efter varan och, i Vegas fall, fler gånger än dom brukar. Måste erkänna att det känns olustigt, att dom båda två löper just nu då dom inte löpte förra hösten. Känns som att dom lurade mig ordentligt till att tro att dom hade ett schema, bara för att ändra det helt till nästa år. Suck. Aja, blir spännande att se ifall Zola hänger med dom till nästa löp. Då borde hon vara redo för sin första. Den som väntar få se! Dock kan jag inte säga att jag längtar alls till vår löpet. Scott kommer då mest troligt att vara mitt i könsmognads processen så det kan bli spännande att se hur han kommer reagera.  Vi får hålla tummarna på att han knappt märker det! ( men hur troligt är det)?

hej och välkommen!

Hej och välkommen till min nya hemsida!

Denna hemsida kommer att mestadels bestå av en blogg där jag delar tankar och grubblerationer som jag har.

Allt om mig och vilka vi är kan ni hitta i menyn ”om oss”!

Hoppas du kommer att trivas här!

Med vänlig hälsning Victoria!