Månad: januari 2018

DRÖMMER OCH LÄNGTAR

Som några av er kanske vet så är jag på jakt efter ytterligare familjemedlemmar. 

Jag söker med hull och hår efter en eller två vuxna hanar att flytta in till vår familj och bli en del av vårt team. MEN vart ska man börja!? Det är som en djungel!

För det första så är detta egentligen helt fel säsong att leta på, då det är högsäsong inom draghundssporten och de flesta är ute och tävlar med sina hundar. Dock så har jag inte så bråttom då det är först till hösten som vi sätter igång på riktigt, men det vore fint om hunden redan har bott in sig då. Samt att jag även har planer på att köpa in valpar till sommaren och skulle helst slippa att ha både nya valpar och nya vuxna samtidigt – för att kunna ge alla så mycket uppmärksamhet som möjligt i början.

Sen även om jag skulle hitta en hane till salu, så måste det vara en som jag genuint tror skulle passa vår familj perfekt. Gärna hårt arbetade, snabb hane som är så lugn som möjligt hemma och inomhus. Då man frågar andra människor om vilka linjer och hundar som dom tycker är bäst så får man väldigt många olika svar. Det är nästan så att om man frågar 10 personer så får man 10 olika svar tillbaka. Detta har gjort att jag helt plötsligt känner mig sprängfylld med information och inte riktigt vet vad jag ska göra av den. Jag har i alla fall turen att känna mycket husky folk och uppfödare som har lovat att hålla ett öga öppet åt mig.

Man skulle kunna ta det den långa vägen och köpa in valpar från kennlar/föräldrar/linjer som man är intresserad av  vilket jag även hoppas på att göra till sommaren) men man måste ha i åtanke att hundarna då inte är tävlingsklara på ca 2 år, beroende på när dom föds. Då måste man även ha i åtanke om hundarna man redan har hemma som sakta men säkert blir äldre. Det är det stora kruxet med den här sporten – planeringen. Man måste planera minst 2 år fram för att vara säker på att man har tillräckligt med hundar osv.

Det är så mycket mer jag skulle kunna skriva om detta ämne, men samtidigt vet jag inte hur jag ska formulera mig. Jag får bara hoppas på att vår nästa familjemedlem snart dyker upp.

8 MÅNADER

Idag blir Scott och Zola 8 månader! ? tiden går så fort men samtidigt så långsamt. Dom var ju så otroligt söta när dom var små men helt ärligt så kan jag knappt bärga mig tills i höst då dom kommer va runt 16 månader och redo för full träning! Jag har sedan så länge tillbaka velat ha mitt eget spann utan att behöva låna in hundar så jag hade lätt kunnat skippa den här vintern och bara snabbspola fram till nästa direkt!

Igår så tränade vi och jag bestämde mig för att öka distansen lite med valparna. Jag kanske redan har berättat att vi har gjort en egen lite sväng just för valparna som är 5km lång. Sen jag började köra valparna så har jag gjort så att jag har kört 3-spann med en valp dom första 2.5 km medans den andra valpen fick springa med lös och sedan bytt valp efter halva vägen. Detta har jag gjort för att det är väldigt viktigt att inte köra en valp för hårt. Dom växer fortfarande och kan ta skada av att pressa sin kropp för hårt. Jag skulle inte heller vilja riskera att det tex. går för fort för dom (eller för långt) så att dom bara tycker det blir obehagligt.

Det har gått super bra och dom har även fått köra 3.5km var innan jag bytte valp, denna gång runt det längre spåret. Men igår gjorde jag bedömningen att jag tror att valparna är redo att springa hela 5km runt! Det var super kul att köra mitt eget 4spann, även fast Bacardi sprang ganska dåligt igår, och det gick hur bra som helst. Dom är verkligen super snabba dom här stjärnvalparna! Vi tog en pause efter 3km då valparna la sig ner en sväng för att käka lite snö, men bara efter 30sek så stod dom upp igen och gnällde över att dom ville iväg. Så det var helt klart rätt beslut att öka distansen!, sen hade dom inte ens värdigheten att vara trötta efteråt heller.. Scott är min lilla muskelknutte. Med en styrka hos en oxe matar han på lika mycket i uppförsbackarna som på planmark. Sen, min älskade lilla Zola. Hon är verkligen snabb som vinden och springer lika fort som Vega här hemma. Dom 2 gånger jag har haft henne i led så har hon bägge gångerna tagit mitt höger kommando och tvingat Vega ut och av spåret! Detta för mig är helt makalöst! Jag har tyvärr ingen kommandoledarhund som kan lära upp nästa generation så att hon förstår vad jag vill förstår jag knappt! Fortsätter hon såhär kommer hon aldrig få gå ur sin ledarposition.

bjuder på en film från igår då Zola knuffar Vega rätt! (ignorera min röst tack!)

 

UPPENBARELSER

Jag har nu det senaste halvåret varit i en valpbubbla. Har varit hemma otroligt mycket och bara umgåtts med mina hundar och levt livet hemma. Det har varit otroligt mysigt och det har lett till att min relation till valparna blivit otroligt stark. Det syns verkligen på dom hur mycket dom älskar mig och jag avgudar dom tillbaka! Varje gång jag kliver upp från en stol eller något liknande så kommer dom med öronen bakåt och en vilt svängande svans för att hälsa, som att jag har varit borta i timmar.

Dock så har min bubbla fått lite små hål under senaste veckan då uppenbarelsen om hur lite vi har gjort tillsammans har kommit smygande. Tex så har vi inte varit och hälsat på i nått annat hem än vårat, och valparna blir 8 månader om bara två dagar! Samma dag som den insikten kom så for vi för att hälsa på Sebbes faster och Scott fick följa med. Katten där var otroligt intressant kan jag tillägga. Då jag inte har en färdigt spann än och inte tävlar så har jag tänkt att i ett halvår så ska vi träna så mycket som möjligt på sakerna som jag inte alls tänkte på i min lilla bubbla. Mitt mål är att tävla i framtiden och då vore det bäst om hundarna var så erfaren som möjligt så att man inte får några oönskade överraskningar under vägen.

Saker vi måste träna på är:

  1. Spendera mer tid i burarna i hundbussen. När man tävlar kör man oftast långt och sover över på orten så då vore det bra om hundarna redan va van i att bo i bilen. Sova och bara ta det lugnt.
  2. Kunna äta vart som helst. Detta har samma sak att göra med förra punkten, hur kul vore det om man var på en tävling och hundarna matvägrar för att vi inte är hemma i vårat kök. Jag vill att dom ska kunna äta och dricka i: burarna i bilen, på stakeout linan och i hundgård ( det kan dock redan valparna). Tror inte valparna kommer va något problem men Bacardi är inte så matglad hemma så det kan bli en otrolig utmaning för henne.
  3. Hälsa på andra hushåll utan att vara en levande tornado. Jag skulle vilja att jag kan ta med vilken hund som helst, vart som helst och dom bara går omkring och nosar en stund innan dom lägger sig och tar det lugnt. Bacardi kan jag redan detta med då jag hade henne som ensamhund i början och hon var med överallt. Dock blir det oftast att ju fler hundar man har, ju sämre är man att ta med en enstaka individ på annat.
  4. Miljöträning, miljöträning, miljöträning. Att dom ska kunna klara av att hålla fokus på draget förbi vad som helst! Som tex får, hästar, motorfordon, främmande hundar, människor mitt ute i spåret osv. Det här kommer nog bli en riktigt jobbig utmaning då vi bor i vår lilla by 6 mil från närmaste stad och väldigt lite störningsmoment. Får har vi då i alla fall i byn så vi får väl börja där!
  5. Varva ner på stakeout. Just nu är hundarna relativt lugn på stakeouten jag sätter upp innan vi far och tränar (två dubbel linor jag fäster i fälgen), förutom Scott. Han gnäller och stutsar omkring en massa. Han måste lära sig att varva ner mer. Han blir väldigt glad och fort uppjagad när det händer något spännande så det kommer han få träna på.

Har säkert massor med andra saker som vi måste träna på, en till sak är att inte hoppa när det kommer in någon genom dörren – en sak dom aldrig verkar förstå. Men listan ovan är en bra riktlinje över vad vi har att lära. Jag kommer att fara upp till Sanna Eriksson i Jokkmokk på fredag och först hade jag tänkt lämna hundarna hemma men tror banne mig dom får följa med! En bra start på vår träning!

THE START OF SOMETHING NEW

Valparna har nu sprungit framför släden några gånger var ( kan nog räkna dom på två händer ) och deras inlärningsperiod är nu igång. Båda två visar ett otroligt driv och en fart som är helt magisk att bevittna. Dom är båda väldigt starka med muskler som är väl synliga. Vi går inte på många koppelpromenader här hemma utan vi har istället hägnat in en stor yta av vår gård som går ända in i skogen. Det är för att dom ska kunna få springa ”lösa” och busa som dom vill utan att man ska måsta hålla ett vakande öga på dom hela tiden. Lös under kontrollerade former. Detta har i sin tur givit en god grundkondition och kroppskontroll som jag inte hade kunnat ge dom med endast koppelpromenader.

Scott har vuxit sig stor och stark. Han är lätt den starkaste hunden i flocken (dock har han ju bara tjejer att jämföra sig med) och den största. När jag körde 3-spann för första gången i år, med Scott, Bacardi och Vega märkte jag ingen skillnad från att köra 4-spann med Tussie och Kia i wheel. Det säger en hel del.

Zola har alltid visat en otrolig kroppskontroll och hon har tagit det med sig i draget. Hon har även gott och blivit väldigt snabb ( hon konkurrerar starkt med Vega). Hon fick gå i led med just Vega en snabbis för några dagar sen då det var vilt i skogen och jag inte ville ha henne lös. Till min stora förvåning, och glädje, så tog hon höger utan att tveka när jag skrek höger. Första gången i led och hon beter sig som att hon är 6 år gammal och aldrig har gjort något annat.

Fortsätter valparna på den här vägen så kommer framtiden att vara obegränsad! Med en stor och stark Scott och en smidig och snabb Zola så har jag ju drömparet! Diamanterna ska slipas och även fast en hund aldrig kommer att vara färdiglärd så ser framtiden ljus ut!

Jag bjuder på två filmer från deras träningar. Videorna är filmade med min nya Go Pro Hero 6 som jag fick av min sambo i julklapp och som ger helt otrolig kvalie på filmerna! När jag kör valparna så kör jag 3-spann. Jag kopplar in en valp tillsammans med dom vuxna och låter den andra springa lös. Efter halva sträckan så byter jag valp och den andra får springa lös. Vi har dragit upp en genväg på vårat spår i byn som ger en härlig 5km sträcka för valparna att tränas på. Genvägen går över en liten bro en bit och sedan tillbaka på det vanliga spåret.

NYTT ÅR, NYA MÖJLIGHETER!

Hoppas alla ni människor och hundar hade en bra nyår tillsammans med era kära!

Själv så tog jag och gubben mest det lugnt hela dagen. Till middag blev det entrecote med potatisgratäng och baconlidad sparris med chilli bea. Mys med hundarna, lite vin och en film bjöd resten av kvällen på. När klockan var 23.40 höjdes volymen på tven och alla hundar fick var sitt ben som höll dom sysselsatta långt efter tolvslaget.

Vega vet vi sedan tidigare att hon är skotträdd men valparna har aldrig hört fyrverkerier förut så vi visste inte hur dom skulle reagera. Men jag tror all oro var förgäves. Vi hörde inte en enda smäll och hundarna visade ingen reaktion över någon heller! Vilken lycka ?

Jaha, så nu är det 2018. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag har för mål med det här året än. Jag vet att jag har ett fotograferings mål i alla fall och det är att alla hundar ska kunna sitta still fram för kameran länge nog för att jag ska hinna ta mer än en bild!