SÄSONGSAVSLUT, RESULTAT & ÅTERHÄMTNING

Då var det dags igen. Ännu en vinter har kommit & gått och nu sjunger fåglarna för att välkomna våren.

Vi har gjort vårt sista pass med släden på snön så nu kan jag faktiskt hålla med fåglarna. Jag är redo för sommar. Gräs mellan tårna, varma temperaturer, soliga dagar och, framför allt, dom ljusa sommar kvällarna. Med ett säsongsavslut så kommer en säsongs sammanfattning, som jag hade tänkt göra nu.

Vi gick in i säsongen 2018/2019 utan att riktigt veta vad som väntade oss. Jag hade aldrig tävlat på snö förut, jag hade två valpar som just fyllt 18månader och som gick sin första säsong plus att jag då hade två vuxna pojkar som inte ens varit en del av vår flock i ett år. Jag visste inte hur vi låg till om man jämför med dom andra i vår klass, jag visste inte om hundarna skulle stressa jätte mycket på tävling eller, värst av allt, om jag skulle tappa huvudet helt. Jag har sagt det förut men jag måste säga det igen. Mitt beslut jag tog förra sommaren att fara iväg en vecka med hundarna så vi alla fick vänja oss vid att bo på bilen var ett så otroligt bra beslut som verkligen gav oss en fördel inför vinterns tävlingar.

Första tävlingen gick i Norråker v.5. Det var här jag var som mest nervös över hur jag skulle bete mig när allt kom till kritan. Tack och lov så var jag inte alls nervös och tog allt med ro. Det var en stor lättnad inför framtiden. Vi körde första heatet på lördagen och snön verkligen vräkte ner. Jag sten vägrade att ta av mig mina täckbyxor och min tjockaste vinterjacka så på tävlingsbilderna skulle man kunna tro att det var -30 grader ute. Vi ledde inför söndagen, höll ledningen i snöstormen och tog hem vår första medalj i SP4C. Som en extra bonus så var det ett guld! 🏅

Nästa officiella tävling var SM i Gafsele v.9. Medans jag packade bussen denna gång så vart jag återigen lite orolig över hur jag skulle te mig på tävlingen. Denna gången var det ju Svenska mästerskapen. Vi skulle tävla mot dom bästa i Sverige på stenhårda spår. Som grädde på moset så hade jag inte heller någon hjälp med mig första dygnet. Sånna gånger så märker man verkligen vilket otroligt community som slädhundsvärlden är. Jag hade så många underbara personer som kunde hjälpa mig – tack så mycket till alla er! Första dagen hade vi dock lite problem. Varken Scott eller Zola drack någonting på morgonen, vilket resulterade att Scott ”tog slut” efter 5km ute på spåret. Jag hade tre hundar som drog och tro mig, det märks i spannet när Scott slutar dra. Grym, som bara druckit halva givan på morgonen ”tog slut” på målrakan och vi gick in i mål. Snabb återhämtning är nyckeln och jag skyndade mig att få i hundarna vätska efteråt, tack och lov så drack dom nu.

Resten av helgen så åt och drack dom bra. Efter första dagen hade Scott fått sig ett sår under trampdynan pga dom hårda spåren så det tejpades resten av helgen. Dag 2 var varm och det märktes i hundarna. Dom jobbade på jätte bra ändå och höll ett jämt tryck under hela loppet. Sen kom dag 3 och vi vaknade upp till underbara -12 grader. När vi gick fram med hundarna i koppel så var hundarna helt tokiga och superivriga. Jag uppfylldes av en helt otrolig känsla att nu, nu kör vi. Det var utan tvekan den mest roligaste dagen av dom alla. Hundarna gick som tåget och jag kände verkligen igen hundarna och vår känsla, vårt tryck. Trots två snabba stopp efter spåret så var vi endast 13 sekunder från bronset den dagen och jag kunde inte vara mer nöjd! Vi slutade på en 4e plats efter 3x10km och jag kunde inte vara mer nöjd över vår debut på ett mästerskap ❤

Nästa tävling var en tävling som vi har varit med i under flera års tid, men som jag själv bara kört en gång tidigare, då med lånade hundar, Vindelälvsdraget! För er som inte vet vad vindelälvsdraget är för någonting så är det världens längsta slädhundsstafett. Den går från Ammarnäs i norr till Hällnäs mot söder, en sträcka på ca 320km som körs under en tre-dagars period. Detta året hade vi tillräckligt med hundar för att både jag och Sebbe skulle kunna tävla för vårt lag, lag 36 Björksele. Vi båda körde första dagen, Sebbe åkte skidor andra dagen och vi både körde sista dagen. Det var så otroligt roligt! Första dagen, eller egenligen hela helgen så var det riktigt tunga spår, då vi fått ca 40cm snö bara några dagar före. Solen stod högt på himlen när jag stack iväg och vi fick göra fina omkörningar och bli omkörda under våra 13km. Sista dagen så vart det lite spännande då sträckuppställningen resulterade i att jag skulle växla till Sebbe, som skulle ta målgången i Hällnäs. Även denna dag så var det tunga spår och vi gjorde en fin omkörning. Denna dag lyste tack och lov inte solen i alla fall och vi körde våra 12km i en snöstorm. Hundarna gick jättebra och jag kunde dirigera oss till bussen när vi var klara. Resultatet från dagen chockade mig när det visade sig att vi blev 9a av 29 lag! Wow vilka kämpar till hundar jag har! Laget slutade på en 7e plats av 29 och hade kört dessa 320km på en tid av 15 timmar och 27 minuter! 👏

Helgen efter så var det dags för vår sista tävling för säsongen, Kiruna Open. Denna gång for jag helt utan handler då Sebbe var iväg på jobb. Vi kom fram till ett stormigt Kiruna under fredagskvällen och hundarna fick prova på att vara på stakeout lina under hårt blåst. Zola hälsar att det var en hemsk upplevelse. Första heatet gick på lördagen och det blåste fortfarande mycket. Spårpatrullen var ute hela tiden för att försöka att hålla borta drevsnön från spåret. Stort tack till Sanna som hjälpte mig till starten båda dagarna! Riktigt tunga spår idag och hundarna gick igenom mycket. Det var att köra riktigt försiktigt och försöka vara förutseende. Vi fick göra två fina omkörningar och hade bra fart in på mål. Vi låg tvåa efter första dagen med endast 33 sekunder upp till guldet och ca 23 sekunder ner till bronset. Natten bjöd på ännu mer blåst och det kändes som att bo i en båt ute till havs istället för en buss på en parkering. Tillslut vaggades vi till sömns och vaknade till en mindre blåsig morgon. Vi stack iväg och spåret hade var hårdare och bättre än första dagen. Dock kände inte hundarna för att springa idag. Jag ville misstänka att Zola var påväg in i löpen för hon sprang och skulle flörta med Grym, slickade han i örat och studsade väldigt mycket medans hon sprang. Scott ville dessutom stanna för att kolla på en fin stubbe han tyckte var fin 😂 Haha vad kan man göra. Vi tog oss i alla fall in i mål och resultatet visade att vi tappade andra platsen och landade på ett brons, dock endast med 53 sekunder till guldet. Vi fick också ett 1a pris på meriteringen vilket var ett mål jag hade haft under säsongen. Det gör att jag kan ställa Zola i bruks klass under sommarens utställningar.

Så, vad ska jag då säga om vår första säsong. Det enda jag ville inför denna säsong var att få erfarenheter att stoppa i ryggsäcken och få rutin att bo på bussen och att tävla. Det har vi verkligen fått och hundarna har utvecklats otroligt mycket under resans gång. Dock så hade jag aldrig våga hoppas på att det skulle gå så bra som det har gått. Vi fick med oss ett guld, ett brons, en 4e plats på SM, ett 1a pris på meriteringen men bäst av allt, otroligt många roliga minnen och erfarenheter. Jag har fått träffa nya bekantskaper och gamla vänner. Det har verkligen varit jätte lärorikt och otroligt roligt. Sen vill jag även passa på att rikta ett stort tack till några av mina närmsta vänner inom sporten som har fått stå ut med alla mina frågor och som har hjälpt och stöttat mig under hela säsongen, ni vet vilka ni är! ❤ Samt mina underbara sponsorer, för att ni tror på oss!

TÄVLINGS DEBUT

I helgen som var så debuterade vi på tävlingsbanorna under Bäver open som hölls i Norråker.

På fredagen så packade vi bussen full med grejer, packade in hundarna och begav oss ut på vägen. Stannade en stund i Åsele för en tripp in på Axaeco och middag för både dom två och fyrbenta. Sen var det bara att köra den sista biten till Norråker och göra incheckningen där. Det snöade redan då och det snöfallet höll i sig hela helgen. Efter incheckningen rullade vi ner till campingen för att ställa upp bussen och stakeout linan. (för er som inte vet så bor vi i bussen). Senare på kvällen så var det musher meeting kl 21.00 där vi fick massor med info samt att se lite hur banorna gick. Fick bib nummer 24 och fick veta att min start var kl 10.53 på lördags morgonen. Nu börjar nerverna komma krypande! Sover ganska dåligt under natten och gick upp 1,5 timme tidigare än planerat.

Så vi vattnar hundar, fikar lite frukost och beger oss upp på tävlingsplatsen. Av någon outgrundlig anledning så höll jag mig lugn hela tiden! Sammanbrottet och hysterin jag antagit skulle komma dök aldrig upp. Med ett oväntat lugn i kroppen så ser vi spann efter spann starta, gör i ordning släden, selar på hundar och tillslut kopplar in dom och sticker iväg. Snön faller fortfarande ner och min egen sikt är begränsad. Under detta lopp så viker vi in på fel spår minst 4 gånger, får två skitstopp och jag till och med tippar. Men oj vad roligt vi hade! Har klippt ihop en film som summerar första dagens körning och lagt upp den på Youtube. Lägger in den här så ni får se 😂

Hundarna var riktiga kämpar och sprang på super bra! Dom vart lite trött i huvudet efter allt ”strul” där mot slutet men det är helt förståeligt, speciellt på Zola. Springa i led på hennes första tävling med så mycket som händer runt i kring och en matte därbak som vill att man ska fara åt fel håll hela tiden. Efter målgången la jag mig mitt i spannet med världens största flin och bara myste och berättade för dom vilka otroliga individer dom är 💓 Marin Wagenius stod på spåret och fotade och filmade lite och tog denna bilden av oss!

Som sagt, det snöade en massa och jag tokvägrade byta om till mina tävlingskläder innan och körde med mina täckbyxor och med min tjocka jacka! #förbekvämförattfrysa. Vi packade sedan ihop och for tillbaka till campingen. Hundarna fick sig middag och sussade sedan sött (vi blängde länge på matte när hon tyckte vi skulle ut och kissa, när vi tyckte vi gjort kväll). Vi människor njöt av paltmiddag och hockey tillsammans med goda vänner. Efter gårdagens natt och en händelserik dag så var jag redo för sängen och sov hur bra som helst.

Morgonen gryr och vi upprepar gårdagens morgonrutin. Vi leder efter första dagen och går ut först i vår klass. Idag snöar det betydlig mer än under gårdagen och all snö som kommit under natten gjorde spåren betydligt tyngre. Trots detta kommer vi ikapp två A-spann och får prova på omkörningar! Dom gick väl egentligen bra men Grym stannade som upp och tänkte att det vore väl trevligt att bekanta sig med dom. Hundarna kämpade på otroligt bra i dom tunga spåren! Jag valde att ha bromsmattan nere ungefär halva delen av banan då jag inte ville att hundarna skulle gå på för hårt i nerförsbackarna och råka göra illa sig. (DOGS FIRST!) Vi gick i mål och jag hade, som dagen före, ett stort leende på läpparna och sken nog som solen skulle ha gjort om det hade setts. Hundarna kunde inte ha fått en bättre första erfarenhet av att tävla (Grym och Helmer har ju gjort det förr). Allt gick ju bra och inget strul med linor eller omkörningar och att bo på bussen gjorde dom ingenting. Jag är verkligen supernöjd med helgen och allt vad den innebar! Vår körning resulterade i en guldmedalj i SP4C och vi körde även på andra bästa tid i totalen i SP4!


INFÖR TÄVLINGSSÄSONGEN

Så nu har tävlingssäsongen börjat inom draghundssporten, eller ja, snösäsongen i alla fall.

Vi har själv anmält oss till vår första tävling – Bäver open i Norråker v.5. Jag har fortfarande lite svårt att förstå att efter alla år av att drömma, jobba hårt, träna och planera så är vår debut bara 2 veckor bort. Som jag nämnt tidigare så kommer detta året att handla om att få RUTIN. Rutin på allt från själva tävlandet och förberedelserna till att bo på bilen med allt vad det innebär 😊 Jag har ju ett relativt ”nytt” team med två vuxna som knappt bott med oss ett år och två unghundar på 1 år & 9 månader som går sin första säsong. Jag önskar själv att jag redan hade tävlingserfarenhet så jag slapp vara så nojig/nervös inför allt 😂. Men det absolut viktigaste för oss är att ha kul och få med sig bra erfarenheter att stoppa i ryggsäcken.

Jag gick på ledigvecka idag och nu så har jag varje ledigvecka framöver planerad med tävlingar!

Är verkligen super spänd på att få börja! Såhär kommer säsongen se ut för oss:

Vecka 5: Bäver Open KM – Norråker.

Vecka 7: Björksele challenge – Motionstävling som min klubb arrangerar i min by, Björksele ❤

Vecka 9: Axaeco Gafsele Open – Svenska mästerskapen, Gafsele. 🏁

Vecka 11: Vindelälvsdraget.

Vecka 12: Kiruna Open – Kiruna.

Förhoppningsvis går allt i lås och vi kommer kunna genomföra alla tävlingar 😊 Vill bara förbereda er på att jag kan komma att bli inaktiv här på hemsidan p.g.a b.la tävlingarna men sen jobbar jag ju även heltid (jämna veckor) plus att min uppfödarutbildning (distansutbildning via SKK) drar igång imorgon och sträcker sig ett halvår fram.

NYTT ÅR – NYA MÖJLIGHETER

Så har ännu ett år kommit och gått.

Detta året har inte inneburit lika mycket förändringar i vårt liv som 2017 gjorde. Under 2017 så gjorde jag massor med stora val som förändrade mitt liv på många olika sätt. Jag vill se det såhär, att om 2017 var ett år av förändringar så har 2018 varit året där vi fått landa lite i allt – vilket har behövts. I början av detta år så flyttade Grym och Helmer in till oss och utökade vår flock till 6 hundar. Att ta in två vuxna hundar till en redan ganska ny flock har gjort att jag har måsta utvecklats mycket som hundägare och flockmatte. En uppgift som skrämt mig och gjort mig livrädd för att göra fel. Jag har mestadels gått på magkänsla men även genom att observera andra flockar och hur dom har det. Flytten av hundar innebar också platsbrist och sommaren tillägnades mestadels till att bygga tre nya hundgårdar.

Jag och min sambo förlovade oss på min födelsedag efter 6 år tillsammans.

Jag sålde min gamla lilla buss och köpte mig en större med bodel, just för att göra det lättare när man är med hundarna på resande fot. På tal om resande fot. Bland de bästa besluten jag gjort 2018 var när jag packade hundarna och for på en roadtrip genom Sverige. Syftet med min resa var tvåfaldigt. Först att både jag och hundarna skulle vänja oss med den nya bussen och att hundarna skulle lära sig ”bo i bilen” längre än bara en dag. Sen att träffa massor med underbara människor jag tidigare bara känt via internet och telefonsamtal. Det blev en väldigt givande resa och jag tror att jag måste göra det till en årlig tradition.

Efter sommaren kom hösten och så började även vår första riktiga säsong. Jag har aldrig höst tränat med fyrhjuling tidigare, inte strävat efter ett träningsschema och aldrig hatat värmen så mycket som då. Debuten blev sen och jag kände även där press på hur jag skulle lyckas bygga upp ett team, sätta valparna i träning, då jag aldrig gjort det tidigare. Redan på våren hade jag bestämt att vi inte skulle satsa någonting på barmarks säsongen då jag inte ville sätta för hög press på mig själv och hundarnas träning. Vi kunde dock inte hålla oss ifrån Rollatorkoppen vilket är min klubbs årliga inofficiella tävling. Mitt hjärta sprack av stolthet när vi hade hundarna på stakeout lina, bredvid ett 20tal främmande hundar, och dom inte ens brydde sig. Dom bara gjorde sina behov och väntade tålmodigt. Där om någon gång fick jag bekräftat hur mycket nytta våran roadtrip hade gjort. Väl på tävlingsbanan skötte hundarna sig utmärkt och vi var bara ca 50 sekunder efter vinnande lag, och vi tävlade mest mot A-ekipage.

Vi välkomnade tre nya sponsorer till team riverhuskies: proffslampor , widforss och screenochreklam.

Jag började studera via Svenska kennel klubben och gjorde en distans utbildning om hundarnas beteende. Fick mitt diplom och är redan nu anmäld till nästa utbildning vilket är uppfödarutbildningen och den sträcker sig ett halv år fram i tiden, med start i mitten av Januari.

Men någonting hände under senhösten. Alla månader av ständig planering, att alltid ställa väckaren och ha tusen saker att göra varje dag började ta ikapp och när solen försvann för vintern så kändes utmattningen riktigt ordentligt. Jag försöker lugna ner mig, inte känna mig så stressad hela tiden men har faktiskt riktigt svårt att lugna ner mig. Det är inte så lätt med 6 hundar, ett fulltidsjobb, ett hus och en gård att ta hand om, spår att preparera, hundar att träna och utbildningar. Men jag ska bättra mig! Nu tillexempel har jag min första oplanerade vecka på länge. Det ända jag har på listan är hundträning. Sista gången det hände var nog i April någon gång.

Så, 2019, vad ska vi tro om dig?

Jag kommer fortsätta jobba på att lugna ner mig och inte planera sönder mina ledigveckor. Sen kommer jag även försöka jobba på min kropp och börja träna mer (som alla andra år). Detta år kommer att bli vår första tävlingssäsong. Det ända jag vill med vinterns tävlingar är att få rutin – på allt! Jag har aldrig tävlat på snö förut så jag saknar verkligen rutin på allt.

Annars så har jag faktiskt inte så många planer för detta nya år, så det kommer bli spännande att se hur det blir!

2019 – vi är redo för dig!

( ps. Jag har även funderat på att starta en Youtube kanal. Jag har inte gåvan att uttrycka mig så bra i skrift och tror att jag skulle kunna lyckas bättre med videos. Vad tror ni om det?)

ESKIMÅKULAN – REVIEW

För ungefär en månad sen nu så la jag en beställning på nya linor samt eskimåkulor hos Swedish Centerlines. 😊

Jag behövde ett par linor till så mina vinterlinor slapp bli jordiga och smutsiga som dom oavbrutet blir under höstträningen. Så jag valde att för första gången prova linor och utrustning från Swedish Centerlines. Måste verkligen ge dom 5 stjärnor för utmärkt service och vägledning! Stam linan beställde jag i rostfri vajer och sen är den är klädd i polyestersilke. Alla andra linor är i enbart polyestersilke utan vajer i. Till varje baklina så har jag en ring som gör det väldigt lätt att ta loss och sätta fast linorna.

Då jag har måttsydda selar, där varje hund har olika färger valde jag en svart lina med reflex band i! Det känns superbra att veta att nu har jag reflex i alla selar, linor och på släden. Ingen kan missa oss i mörkret nu 👍 Gillar verkligen materialet i dom här linorna!

Till nacklinorna blev det fixlock krokar. Dessa krokar har jag inte använt i stor omfattning tidigare då dom alltid har snurrat runt under träning. Då när man skulle koppla lös dom så gatt man först snurra tillbaka kroken och sen öppna dom. Dessa krokar har nu en ny design! 👇

På bilden ovan så har vi den gamla kroken till höger och den nya till vänster. Om ni ser på den gamla kroken så ser man att mellanrummet mellan ”spärren” och kroken är så pass stor att vajer linan lätt kan glida förbi den spärren och få hela kroken att snurra runt. Sen om man kollar på den nya kroken till vänster så ser man hur hela kroken har fått en ny form som ser ut lite som ett timglas, när mitten på kroken är smalare. Detta förhindrar problemet att hela kroken snurrar runt! Som ni ser är linan så mycket bredare är det smala partiet så den kommer inte att snurra 😃

Nu till den stora förändringen – eskimåkulorna!

Om ni bara kunde förstå hur skeptisk jag har varit till dessa krokar! Jag har frågat runt hos en massa erfarna mushers som har använt sig av olika sorters eskimåkrokar i upp till 20 år utan problem. Det finns allt från kortare ”pinnar” till längre pinnar, som man trär in i öglan på linan. Sen finns det eskimåkulor. Min hjärna har haft väldigt svårt att acceptera hur en liten kula kan träs in i den betydligt större öglan och sen sitta kvar där. Se bild nedanför.

Jag har sett många olika slädhundsförare använda kulan och tillslut kände jag att jag bara måste prova. Ifall kulan skulle fungera så skulle den helt utklassa tex. pistolhakar som både kan frysa och smälla sönder. Jag fick hem min beställning och åkte ner till Marlene som skulle hjälpa mig att byta. Min svaghet är pillergöra och jag har även dåligt tålamod. Innan jag fått lös mina befintliga tampar där knutarna satt som sten var jag gode upprörd 😅 Själva bytet i sig gick jätte fort! Jag hade fått med 3 meter av 3mm Dyneema så det var bara att mäta dom befintliga tamparna, smälta ändarna över ett värmeljus och sedan trä på kulan och knyta ihop allt med en redig knut! Första knuten vart lite långt in. Man vill gärna få knuten så långt ut på linan som möjligt för då försvinner den i kulan då man ”låser fast den”.

Nedan ser ni hur mina tampar och krokar ser ut före och efter bytet.

Dagen efter for jag ut och tränade hundarna. Min fortfarande skeptiska hjärna tänkte att -”Aja, släpper den sitter dom ju i alla fall i nacklinan”. Påkopplingen av hundarna gick supersmidigt och det gick betydligt snabbare då man bara tryckte igenom kulan i öglan och sen var dom fast. Dom ryckte och ville iväg men satt fortfarande kvar. Vi tränade, guppade omkring på vägen. Scott lägger sig ner under vatten pass och dom snurrar runt. Kulan sitter kvar. När vi kom hem igen fick jag se mig besegrad. Eskimåkulor är ju guld värda! Den fryser inte fast så man måste värma upp den med händerna efter att den legat i snön. Den väger ingenting. Det går hur smidigt som helst att koppla fast och lös hundarna.

Jag var skeptisk men det är jag inte längre. Detta är den bästa förändringen vi har gjort gällande utrustning. Tack till Tobias och Sara på Swedish Centerlines för utmärkta linor, service och kulor!

(ps. medans jag fortfarande var skeptisk så satt jag stripes runt öglan för att göra den mindre, som syns på bilden. Jag kommer plocka bort dom då jag inte tror att dom behövs längre)

ÄLSKADE HÖST!

Oj vad jag har längtat efter den här hösten, av flera anledningar! 

I somras längtade jag efter hösten p.g.a. den extrema värmen som höll sitt grepp om Sverige, men jag har egentligen längtat efter denna hösten i över ett års tid. Ända sen jag skaffade valparna så har jag längtat efter att få börja träna, på riktigt!

Förra hösten så hade jag bara Bacardi och Vega att träna med och vi for ut lite nu och då men hade absolut ingen träningsplan. Det ända vi skulle göra under vintern ändå var ju bara att starta upp valparna lite lätt. Jag skulle säga att förra säsongen var en ”för säsong”. Vi fick in rutiner, valparna kördes in med succé och vi välkomnade Grym och Helmer till familjen. Det är nu vår träning har kommit igång på riktigt! Dock så började det inte precis som jag hade tänkt mig.

Som sagt, sommaren var varm, och värmen verkade aldrig vilja ge sig. Vi ställde in flera pass pga. att det var för varmt för att jag skulle känna mig bekväm med att träna. Enligt min träningsdagbok så gjorde vi vår första träning med fyrhjulingen den 20 augusti. Jag hade gärna velat vara igång sen länge då men det blev inte så i år. Jag hade cyklat med alla en gång före det för att få ur dom den värsta energin. Vi hann bara starta upp träningen så tog det stopp igen. Efter 3 pass så åkte jag på en ordentlig förkylning och hundarna tränade en gång under en två veckors period. SUCK! 

När jag äntligen var frisk igen så hade kylan kommit sig smygande och nu var vi inte längre i behov av att sitta med näsan tryckt mot termometern. Hittills har vi kört runt 15 pass + Rollatorkoppen. Även fast jag hade hoppats på att vi skulle hunnit längre, så kan jag inte klaga. Några av er kanske inte visste detta, men allt det här är helt nytt för mig också!

Före den 20.e Augusti hade jag aldrig kört hundar framför fyrhjulingen. Jag hade heller aldrig haft en ordentlig träningsplan, inte heller rutiner under hösten eller någon riktig erfarenhet att känna sig trygg med i ryggsäcken. Vi får helt enkelt prova oss fram och se vad som funkar bäst för oss. Till vintern kommer vi att tävlingsdebutera och det kommer bli spännande att se hur vi ligger till mot alla andra, vad vi måste jobba på och att få se vad försäsongen gett för resultat ? Det blir debut för både valparna och mig och det ända jag vill är att vi ska ha riktigt roligt och få med oss bra erfarenheter!

I början av säsongen måste jag erkänna att jag kände mycket press, att vi borde varit igång redan, att vi borde hunnit köra fler pass osv. Överallt delades bilder på spann i träning och jag tog åt mig. Nu har det släppt. Vi hinner det vi hinner! Viktigast är att ha roligt och att jag får spendera värdefull tid med mina 6 bästa vänner ❤

ROLLATORKOPPEN 2018!

I lördags så hade vi våran tävlingsdebut med valparna. ?

Älvarnas draghundklubb har årligen en motionstävlig utanför Vindeln. Det var 26.e året i rad och det är Sveriges äldsta barmarks tävling.

Vi vaknade vid 06.00 för att vattna hundarna, packa det sista och äta lite frukost. Vid 07.20 for vi och var framme ca två timmar senare. Där placerade vi ut stakeout linan i skogen och placerade ut hundarna. Sedan anmälde vi oss och surrade senare med allt folk ? Älvarnas gjorde två heat i 2spann kickbike då det var så många som delade kickbike med sina respektive samt hade många hundar dom ville köra. Jag valde att starta först med Grym och Zola. Dom sprang riktigt bra! Banan bestod mest av sandväg men dom brydde sig inte alls om att underlaget var mjukt. Full gas från start till mål!

Det var kul att Zola sprang på ända in i mål. Har varit lite orolig över hur det ska gå med målgången med henne då hon är lite skeptisk mot nytt folk, men allt gick bara bra. Väl i mål så skyndade vi oss till bussen, bytte hundar och tillbaka till startområdet. Sebbe skulle starta med Scott och Helmer. När dom före oss stack iväg och vi skulle smyga oss fram till startlinjen så drog Scott en piruett och det blev världens lintrassel. Fick koppla lös i princip alla linor och när jag var klar hade starten redan gått. Allt gick bra även för dom och hundarna var väldigt synkade!

All rastning och vattning skedde på stakeout linan och hundarna var exemplariska på linan! Bara 5 meter ifrån stod ett stort spann med Alaskans hela tävlingen och alla hundar ignorerade dom! Det var något jag aldrig hade vågat hoppas på men matte hjärtat exploderade nästan av stolthet! ❤

Vi körde båda i 2-spann kickbike klassen och vi blev 5:a och 6:a. Det var bara vi och en till som körde med C hundar, resten var A hundar. Vad som gjorde mig riktigt förvånad, och väldigt glad, var att vi var bara 52 sekunder efter A spannet som vann! Helt otroligt och bättre än vad jag någonsin trott ??

Jag är verkligen super nöjd med dagen!! Hundarna skötte sig utmärkt och allt bara rullade på! Jag är så otroligt stolt över dom alla och deras insats. Dom kunde inte fått en bättre start på säsongen eller bättre erfarenhet, samma sak gäller mig! Tack till Älvarnas dhk för ett super härligt arrangemang och bilderna!

VÅRT HUNDGÅRDSBYGGE!

Vi har spenderat stor del av sommaren med att bygga nya hundgårdar. På grund av hög värme och att vi jobbat om varandra mycket så har det tagit lite längre tid än planerat. Nu så är vi äntligen klar med en utav dom så jag kan visa er slutresultatet, och dela med mig av bilder och tankar under byggets gång.

Vi började med att bestämma antal gårdar och plats tidigt under sommaren. Marken där vi hade tänkt ha gårdarna var väldigt ojämn och sned men med traktorns hjälp löste det sig.

Som ram för hundgårdarna la vi telefonstolpar som vi sågade till och grävde ner. Under dom la vi ner fårstängsel som undergrävningsskydd. Efter att dom var på plats började vi med själva ”hus ramen”. Jag hade grubblat mycket över hur jag ville att våra nya gårdar skulle bli, och efter att ha byggt två hundgårdar tidigare så visste jag även vad jag ville ha och vad jag ville undvika. Jag kom då fram till att jag ville att 1/3 av gårdens yta skulle ha golv, väggar och tak. Jag ville ha tak över kojorna för att slippa skotta så mycket under vintern. Av samma anledning gjorde vi väggar (det ger även bra med skugga under sommaren). Varför jag ville ha golv är för att jag ville att hundarna skulle kunna ha ett ställe att ligga på som inte är på själva marken och där dom inte gör sina behov. Så ramen snickrades ihop och målades. Samtidigt satt vi upp stolpar för väggen.

Gubben for iväg och jobbade och medans han var borta passade jag på att lägga golvet. Jag är väldigt glad över att vi valde så breda bräder att göra golvet av. Det byggde fort och tog egentligen inte super lång tid.

Gubben kom sedan hem och medans han reglade upp för plåten på taket så gjorde jag bakreväggen. Nu börjar det äntligen lika något! Använde samma brädor som till golvet.

Skilje väggarna kom på plats strax efter det och hundarna blir väldigt stött över att dom inte kan springa rakt genom allt längre.

Min semester tar slut. Medans jag är på jobbet så slår sebbe ner armeringsnät vid golvkanten så att hundarna inte ska kunna krypa under golvet. Han köper även en målarspruta som han använder när han grundmålar bygget!

Sebbe far och jobbar och jag tar tillfälle att köra in gruset med traktorn och sedan börja skotta ut det. Jag kan ärligt säga att med värmen vi hade i somras så var detta det värsta jobbet!

När han kommer hem igen så provar jag mig på den nya målar sprutan och målar alla väggar med täckfärgen. Samtidigt sätter gubben upp taket. Vi valde denna färg för det är samma färg som vårt hus och garaget. Plåten fick vi begagnat av sebbes syster som spenderade sommaren med att byta tak på deras hus.

Nu är vi klar med det mesta och börjar med kojorna.

Yttreväggarna blir av samma brädor vi använt till allt annat. Vi isolerar med frigolit och som innervägg har vi osb skivor. Vi isolerar även golvet och lägger där en plywood skiva.

Taket blir tudelat för jag vill kunna öppna det. Då vi har samma brädor även där så skulle det bli jätte tungt att måsta lyfta alltihop varje gång man ska in dit.

Jag målar taket vitt och låter det vara så – jag tyckte det vart en fin kontrast. Jag målar även lister som jag fäster på kojan som ger lite hus feeling i det hela. Sen monterar jag luckan som är från Lundhs. Tidigare har vi haft luckor från lyaluckan men dom är så dyra att jag kände att jag ville prova dom från Lundhs och se hur dom är!

Nu är kojan klar! ?

Innan vi he upp nätet så dekorerar vi lite i gårdarna. Jag har fixat två kabeltrummor till varje gård i olika höjd. Hundarna har alltid haft det i sina gårdar och dom gillar utsiktsplatsen det ger. Sen är det bra för musklerna om dom hoppar lite högre ibland! Jag fick även chansen att köpa 3 grill/cement ringar av en arbetskollega och sätter en i varje gård. Vi hade en sån till vår hund när jag var liten och hon älskade den under sommar månaderna. Den höll sig kall och nedkyld så jag antar att mina hundar kommer uppskatta den av samma anledning. Sen är det ju lite av en koja också då den har tak. Jag la även dit en stock som vart över av rambygget som kommer träna balansen hos hundarna. När vi är klar med allt kommer jag även kasta in nå sten som ligger runt om för att ge hundarna lite extra koordinations träning.

Hundarna fick även en ute säng byggt av en pall och en pallkrage. Vi kapade ut brädor för att fylla mellanrummet mellan brädorna på pallen och sen på med träull!

Till långsidan mot granngården så satte vi även upp en extra bit fårstängsel för att dom absolut inte ska kunna hoppa över.

Sedan upp med nätet plus en dörr och gården är nu klar! Nu ska vi bara börja med dom andra två ?