Kategori: Okategoriserade

TÄVLINGS DEBUT

I helgen som var så debuterade vi på tävlingsbanorna under Bäver open som hölls i Norråker.

På fredagen så packade vi bussen full med grejer, packade in hundarna och begav oss ut på vägen. Stannade en stund i Åsele för en tripp in på Axaeco och middag för både dom två och fyrbenta. Sen var det bara att köra den sista biten till Norråker och göra incheckningen där. Det snöade redan då och det snöfallet höll i sig hela helgen. Efter incheckningen rullade vi ner till campingen för att ställa upp bussen och stakeout linan. (för er som inte vet så bor vi i bussen). Senare på kvällen så var det musher meeting kl 21.00 där vi fick massor med info samt att se lite hur banorna gick. Fick bib nummer 24 och fick veta att min start var kl 10.53 på lördags morgonen. Nu börjar nerverna komma krypande! Sover ganska dåligt under natten och gick upp 1,5 timme tidigare än planerat.

Så vi vattnar hundar, fikar lite frukost och beger oss upp på tävlingsplatsen. Av någon outgrundlig anledning så höll jag mig lugn hela tiden! Sammanbrottet och hysterin jag antagit skulle komma dök aldrig upp. Med ett oväntat lugn i kroppen så ser vi spann efter spann starta, gör i ordning släden, selar på hundar och tillslut kopplar in dom och sticker iväg. Snön faller fortfarande ner och min egen sikt är begränsad. Under detta lopp så viker vi in på fel spår minst 4 gånger, får två skitstopp och jag till och med tippar. Men oj vad roligt vi hade! Har klippt ihop en film som summerar första dagens körning och lagt upp den på Youtube. Lägger in den här så ni får se 😂

Hundarna var riktiga kämpar och sprang på super bra! Dom vart lite trött i huvudet efter allt ”strul” där mot slutet men det är helt förståeligt, speciellt på Zola. Springa i led på hennes första tävling med så mycket som händer runt i kring och en matte därbak som vill att man ska fara åt fel håll hela tiden. Efter målgången la jag mig mitt i spannet med världens största flin och bara myste och berättade för dom vilka otroliga individer dom är 💓 Marin Wagenius stod på spåret och fotade och filmade lite och tog denna bilden av oss!

Som sagt, det snöade en massa och jag tokvägrade byta om till mina tävlingskläder innan och körde med mina täckbyxor och med min tjocka jacka! #förbekvämförattfrysa. Vi packade sedan ihop och for tillbaka till campingen. Hundarna fick sig middag och sussade sedan sött (vi blängde länge på matte när hon tyckte vi skulle ut och kissa, när vi tyckte vi gjort kväll). Vi människor njöt av paltmiddag och hockey tillsammans med goda vänner. Efter gårdagens natt och en händelserik dag så var jag redo för sängen och sov hur bra som helst.

Morgonen gryr och vi upprepar gårdagens morgonrutin. Vi leder efter första dagen och går ut först i vår klass. Idag snöar det betydlig mer än under gårdagen och all snö som kommit under natten gjorde spåren betydligt tyngre. Trots detta kommer vi ikapp två A-spann och får prova på omkörningar! Dom gick väl egentligen bra men Grym stannade som upp och tänkte att det vore väl trevligt att bekanta sig med dom. Hundarna kämpade på otroligt bra i dom tunga spåren! Jag valde att ha bromsmattan nere ungefär halva delen av banan då jag inte ville att hundarna skulle gå på för hårt i nerförsbackarna och råka göra illa sig. (DOGS FIRST!) Vi gick i mål och jag hade, som dagen före, ett stort leende på läpparna och sken nog som solen skulle ha gjort om det hade setts. Hundarna kunde inte ha fått en bättre första erfarenhet av att tävla (Grym och Helmer har ju gjort det förr). Allt gick ju bra och inget strul med linor eller omkörningar och att bo på bussen gjorde dom ingenting. Jag är verkligen supernöjd med helgen och allt vad den innebar! Vår körning resulterade i en guldmedalj i SP4C och vi körde även på andra bästa tid i totalen i SP4!


NYTT ÅR – NYA MÖJLIGHETER

Så har ännu ett år kommit och gått.

Detta året har inte inneburit lika mycket förändringar i vårt liv som 2017 gjorde. Under 2017 så gjorde jag massor med stora val som förändrade mitt liv på många olika sätt. Jag vill se det såhär, att om 2017 var ett år av förändringar så har 2018 varit året där vi fått landa lite i allt – vilket har behövts. I början av detta år så flyttade Grym och Helmer in till oss och utökade vår flock till 6 hundar. Att ta in två vuxna hundar till en redan ganska ny flock har gjort att jag har måsta utvecklats mycket som hundägare och flockmatte. En uppgift som skrämt mig och gjort mig livrädd för att göra fel. Jag har mestadels gått på magkänsla men även genom att observera andra flockar och hur dom har det. Flytten av hundar innebar också platsbrist och sommaren tillägnades mestadels till att bygga tre nya hundgårdar.

Jag och min sambo förlovade oss på min födelsedag efter 6 år tillsammans.

Jag sålde min gamla lilla buss och köpte mig en större med bodel, just för att göra det lättare när man är med hundarna på resande fot. På tal om resande fot. Bland de bästa besluten jag gjort 2018 var när jag packade hundarna och for på en roadtrip genom Sverige. Syftet med min resa var tvåfaldigt. Först att både jag och hundarna skulle vänja oss med den nya bussen och att hundarna skulle lära sig ”bo i bilen” längre än bara en dag. Sen att träffa massor med underbara människor jag tidigare bara känt via internet och telefonsamtal. Det blev en väldigt givande resa och jag tror att jag måste göra det till en årlig tradition.

Efter sommaren kom hösten och så började även vår första riktiga säsong. Jag har aldrig höst tränat med fyrhjuling tidigare, inte strävat efter ett träningsschema och aldrig hatat värmen så mycket som då. Debuten blev sen och jag kände även där press på hur jag skulle lyckas bygga upp ett team, sätta valparna i träning, då jag aldrig gjort det tidigare. Redan på våren hade jag bestämt att vi inte skulle satsa någonting på barmarks säsongen då jag inte ville sätta för hög press på mig själv och hundarnas träning. Vi kunde dock inte hålla oss ifrån Rollatorkoppen vilket är min klubbs årliga inofficiella tävling. Mitt hjärta sprack av stolthet när vi hade hundarna på stakeout lina, bredvid ett 20tal främmande hundar, och dom inte ens brydde sig. Dom bara gjorde sina behov och väntade tålmodigt. Där om någon gång fick jag bekräftat hur mycket nytta våran roadtrip hade gjort. Väl på tävlingsbanan skötte hundarna sig utmärkt och vi var bara ca 50 sekunder efter vinnande lag, och vi tävlade mest mot A-ekipage.

Vi välkomnade tre nya sponsorer till team riverhuskies: proffslampor , widforss och screenochreklam.

Jag började studera via Svenska kennel klubben och gjorde en distans utbildning om hundarnas beteende. Fick mitt diplom och är redan nu anmäld till nästa utbildning vilket är uppfödarutbildningen och den sträcker sig ett halv år fram i tiden, med start i mitten av Januari.

Men någonting hände under senhösten. Alla månader av ständig planering, att alltid ställa väckaren och ha tusen saker att göra varje dag började ta ikapp och när solen försvann för vintern så kändes utmattningen riktigt ordentligt. Jag försöker lugna ner mig, inte känna mig så stressad hela tiden men har faktiskt riktigt svårt att lugna ner mig. Det är inte så lätt med 6 hundar, ett fulltidsjobb, ett hus och en gård att ta hand om, spår att preparera, hundar att träna och utbildningar. Men jag ska bättra mig! Nu tillexempel har jag min första oplanerade vecka på länge. Det ända jag har på listan är hundträning. Sista gången det hände var nog i April någon gång.

Så, 2019, vad ska vi tro om dig?

Jag kommer fortsätta jobba på att lugna ner mig och inte planera sönder mina ledigveckor. Sen kommer jag även försöka jobba på min kropp och börja träna mer (som alla andra år). Detta år kommer att bli vår första tävlingssäsong. Det ända jag vill med vinterns tävlingar är att få rutin – på allt! Jag har aldrig tävlat på snö förut så jag saknar verkligen rutin på allt.

Annars så har jag faktiskt inte så många planer för detta nya år, så det kommer bli spännande att se hur det blir!

2019 – vi är redo för dig!

( ps. Jag har även funderat på att starta en Youtube kanal. Jag har inte gåvan att uttrycka mig så bra i skrift och tror att jag skulle kunna lyckas bättre med videos. Vad tror ni om det?)

ESKIMÅKULAN – REVIEW

För ungefär en månad sen nu så la jag en beställning på nya linor samt eskimåkulor hos Swedish Centerlines. 😊

Jag behövde ett par linor till så mina vinterlinor slapp bli jordiga och smutsiga som dom oavbrutet blir under höstträningen. Så jag valde att för första gången prova linor och utrustning från Swedish Centerlines. Måste verkligen ge dom 5 stjärnor för utmärkt service och vägledning! Stam linan beställde jag i rostfri vajer och sen är den är klädd i polyestersilke. Alla andra linor är i enbart polyestersilke utan vajer i. Till varje baklina så har jag en ring som gör det väldigt lätt att ta loss och sätta fast linorna.

Då jag har måttsydda selar, där varje hund har olika färger valde jag en svart lina med reflex band i! Det känns superbra att veta att nu har jag reflex i alla selar, linor och på släden. Ingen kan missa oss i mörkret nu 👍 Gillar verkligen materialet i dom här linorna!

Till nacklinorna blev det fixlock krokar. Dessa krokar har jag inte använt i stor omfattning tidigare då dom alltid har snurrat runt under träning. Då när man skulle koppla lös dom så gatt man först snurra tillbaka kroken och sen öppna dom. Dessa krokar har nu en ny design! 👇

På bilden ovan så har vi den gamla kroken till höger och den nya till vänster. Om ni ser på den gamla kroken så ser man att mellanrummet mellan ”spärren” och kroken är så pass stor att vajer linan lätt kan glida förbi den spärren och få hela kroken att snurra runt. Sen om man kollar på den nya kroken till vänster så ser man hur hela kroken har fått en ny form som ser ut lite som ett timglas, när mitten på kroken är smalare. Detta förhindrar problemet att hela kroken snurrar runt! Som ni ser är linan så mycket bredare är det smala partiet så den kommer inte att snurra 😃

Nu till den stora förändringen – eskimåkulorna!

Om ni bara kunde förstå hur skeptisk jag har varit till dessa krokar! Jag har frågat runt hos en massa erfarna mushers som har använt sig av olika sorters eskimåkrokar i upp till 20 år utan problem. Det finns allt från kortare ”pinnar” till längre pinnar, som man trär in i öglan på linan. Sen finns det eskimåkulor. Min hjärna har haft väldigt svårt att acceptera hur en liten kula kan träs in i den betydligt större öglan och sen sitta kvar där. Se bild nedanför.

Jag har sett många olika slädhundsförare använda kulan och tillslut kände jag att jag bara måste prova. Ifall kulan skulle fungera så skulle den helt utklassa tex. pistolhakar som både kan frysa och smälla sönder. Jag fick hem min beställning och åkte ner till Marlene som skulle hjälpa mig att byta. Min svaghet är pillergöra och jag har även dåligt tålamod. Innan jag fått lös mina befintliga tampar där knutarna satt som sten var jag gode upprörd 😅 Själva bytet i sig gick jätte fort! Jag hade fått med 3 meter av 3mm Dyneema så det var bara att mäta dom befintliga tamparna, smälta ändarna över ett värmeljus och sedan trä på kulan och knyta ihop allt med en redig knut! Första knuten vart lite långt in. Man vill gärna få knuten så långt ut på linan som möjligt för då försvinner den i kulan då man ”låser fast den”.

Nedan ser ni hur mina tampar och krokar ser ut före och efter bytet.

Dagen efter for jag ut och tränade hundarna. Min fortfarande skeptiska hjärna tänkte att -”Aja, släpper den sitter dom ju i alla fall i nacklinan”. Påkopplingen av hundarna gick supersmidigt och det gick betydligt snabbare då man bara tryckte igenom kulan i öglan och sen var dom fast. Dom ryckte och ville iväg men satt fortfarande kvar. Vi tränade, guppade omkring på vägen. Scott lägger sig ner under vatten pass och dom snurrar runt. Kulan sitter kvar. När vi kom hem igen fick jag se mig besegrad. Eskimåkulor är ju guld värda! Den fryser inte fast så man måste värma upp den med händerna efter att den legat i snön. Den väger ingenting. Det går hur smidigt som helst att koppla fast och lös hundarna.

Jag var skeptisk men det är jag inte längre. Detta är den bästa förändringen vi har gjort gällande utrustning. Tack till Tobias och Sara på Swedish Centerlines för utmärkta linor, service och kulor!

(ps. medans jag fortfarande var skeptisk så satt jag stripes runt öglan för att göra den mindre, som syns på bilden. Jag kommer plocka bort dom då jag inte tror att dom behövs längre)

ROLLATORKOPPEN 2018!

I lördags så hade vi våran tävlingsdebut med valparna. ?

Älvarnas draghundklubb har årligen en motionstävlig utanför Vindeln. Det var 26.e året i rad och det är Sveriges äldsta barmarks tävling.

Vi vaknade vid 06.00 för att vattna hundarna, packa det sista och äta lite frukost. Vid 07.20 for vi och var framme ca två timmar senare. Där placerade vi ut stakeout linan i skogen och placerade ut hundarna. Sedan anmälde vi oss och surrade senare med allt folk ? Älvarnas gjorde två heat i 2spann kickbike då det var så många som delade kickbike med sina respektive samt hade många hundar dom ville köra. Jag valde att starta först med Grym och Zola. Dom sprang riktigt bra! Banan bestod mest av sandväg men dom brydde sig inte alls om att underlaget var mjukt. Full gas från start till mål!

Det var kul att Zola sprang på ända in i mål. Har varit lite orolig över hur det ska gå med målgången med henne då hon är lite skeptisk mot nytt folk, men allt gick bara bra. Väl i mål så skyndade vi oss till bussen, bytte hundar och tillbaka till startområdet. Sebbe skulle starta med Scott och Helmer. När dom före oss stack iväg och vi skulle smyga oss fram till startlinjen så drog Scott en piruett och det blev världens lintrassel. Fick koppla lös i princip alla linor och när jag var klar hade starten redan gått. Allt gick bra även för dom och hundarna var väldigt synkade!

All rastning och vattning skedde på stakeout linan och hundarna var exemplariska på linan! Bara 5 meter ifrån stod ett stort spann med Alaskans hela tävlingen och alla hundar ignorerade dom! Det var något jag aldrig hade vågat hoppas på men matte hjärtat exploderade nästan av stolthet! ❤

Vi körde båda i 2-spann kickbike klassen och vi blev 5:a och 6:a. Det var bara vi och en till som körde med C hundar, resten var A hundar. Vad som gjorde mig riktigt förvånad, och väldigt glad, var att vi var bara 52 sekunder efter A spannet som vann! Helt otroligt och bättre än vad jag någonsin trott ??

Jag är verkligen super nöjd med dagen!! Hundarna skötte sig utmärkt och allt bara rullade på! Jag är så otroligt stolt över dom alla och deras insats. Dom kunde inte fått en bättre start på säsongen eller bättre erfarenhet, samma sak gäller mig! Tack till Älvarnas dhk för ett super härligt arrangemang och bilderna!

VÅRT HUNDGÅRDSBYGGE!

Vi har spenderat stor del av sommaren med att bygga nya hundgårdar. På grund av hög värme och att vi jobbat om varandra mycket så har det tagit lite längre tid än planerat. Nu så är vi äntligen klar med en utav dom så jag kan visa er slutresultatet, och dela med mig av bilder och tankar under byggets gång.

Vi började med att bestämma antal gårdar och plats tidigt under sommaren. Marken där vi hade tänkt ha gårdarna var väldigt ojämn och sned men med traktorns hjälp löste det sig.

Som ram för hundgårdarna la vi telefonstolpar som vi sågade till och grävde ner. Under dom la vi ner fårstängsel som undergrävningsskydd. Efter att dom var på plats började vi med själva ”hus ramen”. Jag hade grubblat mycket över hur jag ville att våra nya gårdar skulle bli, och efter att ha byggt två hundgårdar tidigare så visste jag även vad jag ville ha och vad jag ville undvika. Jag kom då fram till att jag ville att 1/3 av gårdens yta skulle ha golv, väggar och tak. Jag ville ha tak över kojorna för att slippa skotta så mycket under vintern. Av samma anledning gjorde vi väggar (det ger även bra med skugga under sommaren). Varför jag ville ha golv är för att jag ville att hundarna skulle kunna ha ett ställe att ligga på som inte är på själva marken och där dom inte gör sina behov. Så ramen snickrades ihop och målades. Samtidigt satt vi upp stolpar för väggen.

Gubben for iväg och jobbade och medans han var borta passade jag på att lägga golvet. Jag är väldigt glad över att vi valde så breda bräder att göra golvet av. Det byggde fort och tog egentligen inte super lång tid.

Gubben kom sedan hem och medans han reglade upp för plåten på taket så gjorde jag bakreväggen. Nu börjar det äntligen lika något! Använde samma brädor som till golvet.

Skilje väggarna kom på plats strax efter det och hundarna blir väldigt stött över att dom inte kan springa rakt genom allt längre.

Min semester tar slut. Medans jag är på jobbet så slår sebbe ner armeringsnät vid golvkanten så att hundarna inte ska kunna krypa under golvet. Han köper även en målarspruta som han använder när han grundmålar bygget!

Sebbe far och jobbar och jag tar tillfälle att köra in gruset med traktorn och sedan börja skotta ut det. Jag kan ärligt säga att med värmen vi hade i somras så var detta det värsta jobbet!

När han kommer hem igen så provar jag mig på den nya målar sprutan och målar alla väggar med täckfärgen. Samtidigt sätter gubben upp taket. Vi valde denna färg för det är samma färg som vårt hus och garaget. Plåten fick vi begagnat av sebbes syster som spenderade sommaren med att byta tak på deras hus.

Nu är vi klar med det mesta och börjar med kojorna.

Yttreväggarna blir av samma brädor vi använt till allt annat. Vi isolerar med frigolit och som innervägg har vi osb skivor. Vi isolerar även golvet och lägger där en plywood skiva.

Taket blir tudelat för jag vill kunna öppna det. Då vi har samma brädor även där så skulle det bli jätte tungt att måsta lyfta alltihop varje gång man ska in dit.

Jag målar taket vitt och låter det vara så – jag tyckte det vart en fin kontrast. Jag målar även lister som jag fäster på kojan som ger lite hus feeling i det hela. Sen monterar jag luckan som är från Lundhs. Tidigare har vi haft luckor från lyaluckan men dom är så dyra att jag kände att jag ville prova dom från Lundhs och se hur dom är!

Nu är kojan klar! ?

Innan vi he upp nätet så dekorerar vi lite i gårdarna. Jag har fixat två kabeltrummor till varje gård i olika höjd. Hundarna har alltid haft det i sina gårdar och dom gillar utsiktsplatsen det ger. Sen är det bra för musklerna om dom hoppar lite högre ibland! Jag fick även chansen att köpa 3 grill/cement ringar av en arbetskollega och sätter en i varje gård. Vi hade en sån till vår hund när jag var liten och hon älskade den under sommar månaderna. Den höll sig kall och nedkyld så jag antar att mina hundar kommer uppskatta den av samma anledning. Sen är det ju lite av en koja också då den har tak. Jag la även dit en stock som vart över av rambygget som kommer träna balansen hos hundarna. När vi är klar med allt kommer jag även kasta in nå sten som ligger runt om för att ge hundarna lite extra koordinations träning.

Hundarna fick även en ute säng byggt av en pall och en pallkrage. Vi kapade ut brädor för att fylla mellanrummet mellan brädorna på pallen och sen på med träull!

Till långsidan mot granngården så satte vi även upp en extra bit fårstängsel för att dom absolut inte ska kunna hoppa över.

Sedan upp med nätet plus en dörr och gården är nu klar! Nu ska vi bara börja med dom andra två ?

HUNDAR & EXTREM HETTA

Det har ju knappast undgått någon att det är väldigt jobbigt för Sverige just nu.

Det brinner på många ställen i landet och jag är lite rädd att det ska börja här i området också. Jag har inte varit med om någon liknande hetta tidigare. Vi ligger på stadiga 30 grader i skuggan och har haft det i över 2 veckors tid. Vi har ingen termometer i solen och jag är ändå glad över det – slippa se eländet. Jag har varit utomlands flera gånger i mitt liv och där är denna värme vad man förväntar sig. Då ligger man o solar och badar men här hemma är man ju igång hela tiden. Vi försöker bygga 3 nya hundgårdar men det går riktigt segt i denna värme… Jag är dock riktigt nöjd över placeringen av mina befintliga hundgårdar. Hundarna har skugga nästan hela dagen och det är jag väldigt tacksam över. Dom får tiden att passera genom att mest sova hela dagen eller gräva gropar i marken så det kyler dom bättre.

Denna vecka har vi spenderat en stor del av tiden i vattnet.

När det är såhär varmt tvekar inte ens jag med att gå i! Vi har badat i alla fall 2 gånger per dag senaste veckan. Då har vi gjort så att vi tar ett par hundar med oss på dagen, då det är som varmast, och farit med vänner under kvällen. Innan vår Sverige resa så hann vi med 4 sim pass i poolen men när jag kom hem så var vattnet väldigt smutsigt och sen kom vattningsförbudet. Så simningen har legat lite i vila fram tills jag insåg att jag faktiskt kunde bada själv ? #badkruka. Idag var 4:e bad dagen i älven och hundarna har gjort stora framsteg. I poolen så var det några som tyckte att det var störande att dom inte rörde sig någonstans och ville gärna hoppa ur. Sen att dom satt fast gjorde inte saken bättre. Dom gjorde framsteg varje gång men jag tror att detta med att bada i älven kommer hjälpa dom ordentligt med sim träningen! Dom får röra på sig ordentligt och simma omkring bäst dom vill, dock sitter dom fast i flexi koppel så att vi ska ha någon sorts kontroll. Den största glädjen är nog att vi faktiskt är med i vattnet med dom. Ibland kommer dom och kryper upp i famnen för en mys paus och sen drar dom vidare. Jag är så nöjd med att vi börjat bada med dom i älven – det är så himla roligt och verkligen super mysigt! Jag tror det har stor inverkan på bandet mellan hund och ägare också – jag känner det då. Hur simningen hjälper med tilliten och att prova nya saker tillsammans.

Jag gjorde även ett av mina bättre köp i tisdags och idag kom paketet med posten! Det är ett vatten skydd till min go pro hero 6 kamera! Euforisk!

Så fort som postbilen kom så hämtade jag posten, tog kameran, lastade in Scott och Helmer och drog ner till älven. Det var jätte kul att kolla igenom alla filmer och bilder nu när vi kom hem och nu är jag helt låst på det. Så jag misstänker att mitt instagram flöde kommer bestå att vatten videor och bilder tills dess att hösten är här. Ovan ser ni en stillbild av Scott och nedanför ett videoklipp på hundarna i vattnet.

 

SPHK UTSTÄLLNING I PITEÅ

I söndags var det dags för den årliga utställningen som svenska polarhundsklubben övre norra har i Piteå.

Kvällen före så kom Sofia förbi med två av hennes hundar. Hon skulle sova hos mig och åka med oss upp till Piteå. Vi surrade en massa, gjorde pizza och drack vin – en supermysig kväll. Så himla kul att få lära känna henne!

På söndagen så tog vi oss iväg lite sent och blev sinkade av vägomläggningar på vägen dit. Vi vart lite stressade men innan slutet vart vi bara en minut sen – YEY!

Bland det roligaste som finns med utställningar är att träffa allt folk igen och se alla fina hundar. Det var så himla kul att träffa Victoria, Agge, Sanna och valparnas uppfödare Frida och Andreas igen. Sen fick jag äntligen träffa Charlie och Amanda för första gången! Polarhunds folk är världens bästa folk! ?

Det var väldigt varmt och kvavt på utställningen! Jag smälte till en pöl. Jag var verkligen problem i den här värmen. Mina tjejer skötte sig utmärkt under utställningen. Zola hade gjort en helomvändning från förra utställningen och va såå lugn. Den här gången kunde jag till och med lämna burarna utan att hon började tok skrika – win!

Såhär löd kritiken: 

Zola – Very Good
”Feminin tik med bra proportioner. Bra huvud och uttryck, korrekt bett. Bra hals och överlinje. Tillräcklig kropp för åldern. Öppna vinkar fram och bra bak. Bra ben och tassar, bra päls. Rör sig med ganska bra drive men blir kort och instabil i fronten. Trevligt temperament. ”

Bacardi – Good
”Mäter 57 cm (max enligt rasstandard är 56). Stor, kraftig tik med bra proportioner. Ok huvud, korrekt bett. Bra hals, ej helt fast i överlinje, normala vinklar. Bra kropp med aningen högt hull. Tillräcklig benstomme. Något platta tassar, bra päls. Rör sig kort trångt bak, lite instabil fram. Trevligt temperament.”

Zola behöver en säsong i selen för att bygga på sig tillräckligt med muskler för att få en stabilare front. Hon är ju fortfarande bara barnet. Med Bacardi visste jag att hon var lite för tjock och för hög – så ingenting där kom som en överraskning. Dock är det första gången vi blivit måttade (och då har vi ändå varit på ca 10 st utställningar – både inofficiella och officiella). Jag tror att jag kommer sluta ställa Bacardi efter det här året. Hon får inte bättre än VG på utställningar då hon har trånga vinklar bak men vi får se ?

Tack alla inblandade för en super trevlig dag!

foto: Sofia Ericsson

foto: Katarina Palm Worrsjö

SVERIGE RESAN

Som många av er redan vet så har var jag och hundarna på en liten Sverige resa förra veckan och jag hade tänkt berätta lite kort om den!

Jag började torsdagen med att packa bussen med både grejor och hundar, pussa gubben hejdå och kasta mig in bakom ratten. Ivern gick dock fort över till irritation då det SPÖREGNADE hela vägen ner plus en himla massa vägomläggning. Vi kom fram till Malin en timme senare än planerat. Väl där så tog jag ut stakeout linan och började placera hundarna. Hundarna var taggade och ivriga på något att göra. Dom blev även lite irriterade över att Malins flock var bara 50 meter bort och dom fick inte fara dit, dumma människor! Rastning, mat och vatten och sedan in i burarna igen. För oss människor väntade en god tacomiddag med en himla massa surr. Jätte trevligt verkligen!

 

Morgonen efter så fick jag träffa Malins hundar och prata en massa mer innan jag packade ihop igen och for vidare mot Sveg! Några timmar senare rullade vi igenom Sveg och vidare till Glöte och Nicole. En liten impuls resa som blev bestämt bara två dagar innan då Marlene skulle åka upp dit för att hjälpa till att bygga hundgårdar och då kunna åka med mig ner till Motala igen. Väl där så samma sak igen, upp med stakeout linan och taggade hundar som såg andra hundar att busa med. Dock så hade dom redan blivit bättre och taggat ner med ungefär 50% från dagen före. För oss människor väntade några timmar av hundgårdsbygge, fotografering av massa hundar och en misslyckad (men god) paj middag! Min sponsor Robine ( Vuaja.se ) kom förbi på kvällen också och det var jätte trevligt att träffa henne igen!

Väckaren var ställd på 07.00 på lördags morgonen och efter lite frukost och morgon rastning så drog jag och Marlene ner till henne i Motala. Några timmar i bilen samt mat/handla/rast stopp senare så var vi framme. Vi tog det ganska lugnt under kvällen, fotade lite hundar, fixade stakeout plats osv. Den här kvällen åt för första gången alla hundarna upp all mat. Dom började äntligen få in lite rutin och lugna ner sig på bilen och samma för mig. Första natten hos Malin så sprang jag mest omkring som en yr höna och visste inte riktigt hur jag skulle göra med allting. Man måste ju få lite runtin själv för att hundarna ska få det också.

Söndagen grydde och väckaren var ännu en gång ställd. Marlene väntade besök av en familj som var intresserad av huskies som ras och allt därtill. Jag var med under största delen av besöket men i slutet dök Amanda ( Working dogs rehab ) upp och skulle gå igenom mina hundar inför nästa säsong! Jag hade bestämt mig sedan innan att jag bara skulle kolla dom som jag kommer tävla med så Scott, Zola, Grym och Helmer fick sig en undersökning. Den gick ut på att hundarna fick springa på löpbandet, trava ute på asfalten och sedan kände Amanda igenom dom ordentligt för att upptäcka ömhet eller stelhet hos hundarna. Som avslut fick Scott och Grym en laserbehandling för att börja läkningsprocessen av deras symtom. Hundarna verkar vara i gott skick men balans övningar och stretching kommer göras på alla hundar från och med nu då alla hade en sak var dom skulle ha fått träna till. Det var så himla kul att se Amanda arbeta och förklara saker för mig, verkligen otroligt lärorik!

Resterande av min tid i Motala så pratade vi otroligt mycket om hundar, kroppsspråk och alla frågor jag kunde tänka mig ställa svarade Marlene på. Vi kollade igenom massa gamla filmer och videoklipp, stamtavlor och spenderade några timmar med att designa om hennes hemsida som behövde lite kärlek. Den blev as bra! Kolla själva – www.yabastastasiberianhusky.wordpress.com

Tisdag morgon kom och ihop packningen började. Marlene skulle på jobbet och jag skulle börja min resa hem igen. Under morgon kissningen av hundarna så insåg jag att alla hundarna var knäpptysta. Något dom i princip varit sedan söndag kväll. Så himla roligt att se hur dom vant sig och jag är så otroligt glad över att jag gjorde den här resan så att dom fått börja vänja sig bo på bilen redan nu, så att det förhoppningsvis går relativt smidigt till vintern och tävlingssäsongen! Under resan hem så debatterade jag fram och tillbaka om jag skulle stanna och sova en natt till i Malin i Sundsvall men ute på E4an så bestämde jag mig för att köra dom 95 milen hem till Björksele direkt – jag saknade min säng! 13 timmar senare var vi äntligen hemma igen.

Den här resan har varit helt otroligt rolig. Jag har träffat så många personer som jag länge velat möta och fått lära mig så mycket. Jag kanske borde göra det till en årlig grej? Resa med hundarna och träffa andra hundfolk och bara vara ❤